Är så trött på mig själv just nu. Försökte somna igår men inte gick de inte för allt möjligt poppade upp i huvet. Allt från att ja ska börja träna igen å cykla till jobbet till vad som händer när ja är färdig med utbildningen. Har hela tiden sagt att ja inte stannar här uppe för ja vill hem. Men va ska ja göra hemma egentligen?? Sätta mig i en lägenhet i Knislige el Kristianstad å börja söka jobb som guldsmed (vilket inte lär finnas) el bara ta mina saker, lämna landet å kanske satsa på nåt eget. Kommer de gå runt med nåt eget, hur mycke design måste ja pyssla med å hur mycke liv förutom jobbet kommer ja ha? Men först är ju frågan, klara ja skolan?? Visst alla säger till mig att de är klart ja gör men va vet dom. Dom har knappt sett nåt ja gjort å dom har ingen aning om hur allt funkar. Att reparera är ja bra på för de är de ja gör hela dagarna men att göra en tillverkning från grunden med kanske 20 lödningar är ingen lätt grej. Å de ska ju bli snyggt oxå.
Har upptäckt att ja är lite rädd för att skaffa mig ett liv här uppe för ja vill inte bli fast. Visst vänner har ja här uppe. Lever fortfarande i en fanstasivärld gällande kärleken. Vågar inte för kanske blir de som ja vill till slut. El så kan man ju sluta drömma men de går ju för fan inte. Röv!
Pratade med min fina Tina igår. Tack gumman för att du finns å bara är så underbar =)
Har bestämt mig för att släppa mitt gamla liv å aldrg låta någon trampa på mig så igen. Visst ja pratar om mitt ex ibland men de är ju bara för att han trots allt va en del av mitt liv i 5år. Men nu har ja släppt allt som har med han att göra, tom börjat at bort bilder på Gizmo bara för att han har honom kvar. Han är inte min bäbis mer. Å ja vet att flera av dom som varit en del av mitt liv länge kommer aldrig att acceptera att ja faller ner igen. Men ja vet hur sjukt lätt de är men ja tänker banne mig inte komma dit igen. Men innerst inne är ja fortfarande trasig.
Om man hade kunnat gå in i mitt huvud å läsa mina tankar tror ja man hade blivit mörkrädd. Inte för att där är tomt utan för att en del saker borde nog vara förbjudet att bara tänka. Som tex välja bort människor från sin familj. Ja har verkligen gjort de. De finns dom som ja vägrar säga tillhöra min familj pga deras handlingar. Ja väljer avståndet för att slippa se vad som händer å slippa bli mer sårad. Om de väl skulle hända nåt tragiskt så blir ja kanske inte lika lessen.... Sjuka tankar men på nåt sätt får de mig att må bättre.
Ska ut å springa med Olise efter jobbet å hoppas att ja kan rensa huvet då. Ja får iaf nåt annat å tänka på å ikväll är de sen match i handbollen så förhoppningsvis kan ja somna snabbt...
Gumman du vet att jag alltid finns för dig och allt kommer lösa sig så småningom...allt som du funderar över!! LOVAR. alla har vi peripder där vi önskar att vi visste o kunde styra över allt i livet...men det fixar sig alltid. häng inte upp dig på hur livet ska bli sen för du kommer dit o då vet du vad som är rätt för dig just då!! Du gör rätt som väljer bort vissa som får en att må dåligt! jag gör likadant!! men våga inte välja bort mig ;) pöss pöss på dig vänner. Kram Tina
SvaraRadera