Felplacerad

Ibland måste man lita på sin magkänsla. Men de är inte alltid rätt tillfälle å då vacklar man till å sen försvinner de. Men de kommer fler chanser. För den del dröjer de flera år, för andra bara nån dag. För dom som väljer att blunda tar de lång tid men oftast inser man till slut att man måste agera. Många år kan gå, många tårar blir de, men när man väl känner att "nu!" då ska man göra de. Ingen annan kan tala om för dig att göra nåt som du inte är säker på att du vill. Men stöd kan infinnas. Ibland är de fördelar med att berätta, ibland nackdelar. Det kommer alltid finnas dom som vill förstöra så att fördelarna faller hos dom. Men när man känner att man kan, ska man ta steget.

Så kände ja med skolan. Om ja inte gjorde de då skulle de vara försent. Så ja sökte. Vissa stötade mig, andra suckade å tyckte synd om sig själva. Nåt nytt skulle kanske kunna hända, farligt..... Men ja sökte. Först fick ja inte de besked ja ville ha. Sen kom samtalet när ja va i Tjeckien. Ett brev hade kommit. "Öppna de då!!!" En djup suck hördes......"Du har kommit in........." Rösten va fylld av besvikelse men ja blev överlycklig å ignorerade de. Tårarna steg i ögonen. Shit, ja skulle börja plugga igen. Till nåt som verkligen låg mig varmt om hjärtat... Ja skulle få åka varje dag framåtillbaka men de gjorde inget. Dom ja höll kära fanns ju hemma. Men skolan så långt bort. Men ja kämpade dag in å dag ut. Både tårar av glädje, lättnad å sorg fanns under tiden.
Nu har de gått 3år. Om 1år är ja klar. Förhoppningsvis..... Men nu kommer en del av tvivlet. Sen då? Va ska ja göra sen? Stanna? Flytta? Eget?
Tvivlet finns oxå på mig själv. Ja tillverkar något, nöjd som bara den. Lämnar över de....Är de äkta som dom säger? Gillar dom verkligen de? Nej de är klart dom inte gör. Ja är ju kass...... Vill ja verkligen att folk ska veta att ja gjort detta??? Kommer de användas? El bli liggandes i en låda å endast plockas fram när ja är där?
Värst av allt är när dom betalt för de..... Tyckte dom verkligen att de va värt de? El är de med ett falskt leende på läpparna dom gör de å sen bakom min rygg suckades de å dom tycker ja är helt galen?

Ja älskar de ja sysslar med men om bara tvivlet hade velat försvinna.....