Läste innan om en kvinna som legat död i sin lägenhet i 3år utan att man upptäckt henne. Hon hade ingen familj, inga vänner, betalade alla räkningar via autogiro. 3år utan att nån märkt att hon varit borta! Sinnes! De kommer aldrig hända mig iaf för ja kommer va saknad (säger ja med självförtroende å hoppas på de bästa :-D)
Igår fick ja delar av livet berikat av människor som lyckas hålla mig på fötterna. En som tvingar mig å äta å som ja tvingar mig på hos å bara gråter å för ut min olycka. En som ja skäller på till hon sitter i tårar men som ändå inte blir arg på mig. Å en som ja inte sett på evigheter å inte heller pratat med på aplänge men ändå flyter samtalet på som ingenting. Allt dras upp å vi känner ingen som helst olust fast vi inte hörs så ofta.
De är såna människor man blir glad av.
Sen har ja en annan i livet som ja måste ta tag i att ringa oxå bara för att se hur hon mår. Japp, ja vet att ja likväl kunde ringt direkt iställe för att skriva de här men ja är lite av en dålig människa så ja får ta tag i de sen.
Helgen kommer iaf fyllas av smärta fre, lör å sön... Både frivillig å ofrivillig sådan.
Fredag ska här åkas snowboard å öva lite inför resan... Kommer göra ont!
Lördag ska de tatueras igen å sen på 30års fest. Kommer göra ont!
Söndag kommer antagligen fyllas utav bakfylla..... Kommer göra ont!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar