Den började infinna sig lite i fredags... Först va ja upprymd, stressa å glad men vid eftermiddagen hade den där värdelösa känslan börjar göra sig påmind! Fram mot kvällen blev de värre å ord som sas gjorde ont...
I lördags kändes de först helt ok, ja va tillåmed lycklig! Men de byttes snabbt ut å tårarna kom smygandes, mer än en gång...
Kvällen blev lite bättre men känslan låg inbäddad djupt å ville inte riktigt försvinna...
Igår rann de över fullkomligt! Ord som försöker peppa å stärka, dom känns bra men ändå sitter de negativa långt inne å släpper inte!
Ja vill bara gråta, va ensam å bara få va! Ja är inte ute efter medlidande el tröst, ja vill bara va!!
Piskologer å terapeuter pratar om offerkofta, tjaa, kanske är de en sån ja bär just nu! Låt mig bara få göra de lite till så blir de nog bra till slut!
Värst av allt är att ja låter allt negativt trycka ner mig, de gör ont att inte kunna stå emot... Men ja orkar inte kämpa för att va glad, de är dax att va lite lessen nu...
De går nog snart över ska ni se men just nu, just nu tänker ja åka hem, ta en stor kopp te å helst av allt hoppas att där är nåt sorgligt på tv så ja kan gråta av en anledning!
Hmmm..
SvaraRaderaVar fan är ogilla knappen när man behöver den!
Pössen
Tant C!