Allt blir verkligen uppåner på bara 2 sekunder.... Från att ha mått jättebra hela dan, börjat acceptera faktum, käka middag med underbara Frida å Pimsen, kommer hem å tittar på Robinson å dörren öppnas...... Allt rasar, ja mår illa å vill helst försvinna. Men för att göra de bästa av vår sits "kan vi inte iaf försöka va vänner så länge vi bor under samma tak?"
Ja kräver inget, ja begär inte de å ja förstår att de är svårt. Men kan de inte va värt ett försök?
Vill kasta mig ut å drömma mig bort........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar