Men inuti, bakom fasaden ligger bara spillror. Jag känner mig mest ensam i hela världen fast min kärlek ligger bredvid i sängen och min närmsta familj finns där när jag behöver dom.
Tårarna rinner utan att jag kan kontrollera det, har konstant ont i magen, alldeles precis där jag inte ska ha ont. Kanske har jag alltid haft värken men den är mer påtaglig nu, kanske känner jag plötsligt efter?!
Jag får ingen ro, jag har ont och jag känner mig som en hög med patetiska känslor. Fast jag vet att jag får känns såhär så tillåter jag mig inte att må dåligt fullt ut. Jag pratar inte om det för ingen behöver veta. Jag låter allt äta upp mig inifrån.
Men för var dag av osäkerhet/ovisshet blir det sprickor i fasaden...
❤❤❤
❤❤❤ KRAMAR OM SOM FAAAAAN!!! ❤❤❤
SvaraRaderaTant C
Man får vara trasig, det är bättre att vara medveten om det än att försöka köra på enbart fasad men balansen på att inte känna efter alltför mycket är däremot lite svår.
SvaraRaderaHar ett halvfärdigt brev som väntar på dig här men tummen sitter djävligt långt inne i röva för tillfället. Tarot får du lära upp mig i sedan! Jag har två lekar och lite grundkunskaper men det var bra länge sedan jag fifflade med dem och det slutar oftast med att jag bara går efter namnen och bilderna på dem.
KRAM, älskade gullePatrician!